Efter den härliga restaurangen ville mamma och pappa gå på Dali museum, men det ville inte jag! Det var väl inget kul att kolla på Dalis mästerverk, såg ut som en massa kladd... Så jag bestämde mej för att skrika hela tiden när de var där inne, och bajsa. Men när de väl bestämt sej för att gå eftersom jag höll sådan låda, ja, då var jag ganska trött och somnade gott på far min.

Fast tanten som serverade oss, och som nog ägde restaurangen, hon var jag rädd för! Så fort jag såg henne började jag gråta!! Ni kan skymta henne i bakgrunden...

Även pappa tyckte att detta ställe var bra!

Det här var mammas favorit restaurang i Paris, otroligt god mat, såååå gulligt!!!